Innehåller reklam för Babynestbutiken
Min gosiga pojke.
Det är fortfarande väldigt ovant att säga ”han”, ”honom”, ”gubben” och ”min pojke”.
Vi skojade om det på BB och sa fel flera gånger. Särskilt att byta ut ”gumman” som jag är så van vid att säga – till ”gubben”.
Jag var ju så säker på att vi skulle få en triss i flickor. Jag visste att jag skulle bli exakt lika lycklig för en pojke som för en flicka, det enda som betydde någonting var att det var ett friskt och glatt barn som låg i min mage. Allt annat är så sekundärt.
Men när folk frågade mig så trodde jag på en till flicka. Men eftersom jag alltid haft fel på mina gissningar, så är min magkänsla gällande det ingenting att lita på 😉
Något som gjorde mig lite ledsen var dock de kommentarer jag kunde få.
”Nu hoppas vi på en pojke, så det inte bara blir flickor”
”ÅH, då måste det bli en pojke, det skulle vara så roligt för JP”
”Ni vill att det ska vara en pojke va? Ja, vissa män kan ju bara få flickor”
Det är så tråkigt när folk (både vänner och bekanta) skulle ha åsikter om att det ena könet skulle vara bättre än det andra. Det enda vi brydde oss om var att vårt barn mådde bra och kom ut frisk och kry till oss. Det var det enda vi la någon vikt vid. Men tydligen inte alla.
Så dumt egentligen – som att JP skulle bli mindre glad för en till flicka? Urkorkat sagt!
Här har vi iallafall världens gosigaste pojke. Min tredje lilla guldklimp och villkorslöst älskade barn ♡
Nestet Harley ligger in har vi fått hem i samarbete med Babynestbutiken
Så fint och man får även med världens gosigaste filt.
Grattis ❤
Varför fick du snitt? Har själv ett i bagaget och en vanlig förlossning så alltid intressant att höra ändras historia ?
Penny- TACK! Det blev planerat snitt eftersom mina två tidigare förlossningar blev akuta kejsarsnitt efter långt värkarbete. Har man gjort två snitt tidigare så är risken hög för att livmodern spricker vid ett till värkarbete, så därför blir det planerat redan från början 🙂
När jag fick Love var alla så glada. ”Åh, nu har ni en av varje!”, ”Vilken tur att ni fick en pojke, roligt för Andreas!”, ”Då får farfar en pojke att mecka med bilar med.”. Självklart var det viktigaste för mig att han var frisk, speciellt efter det helvetet vi gick igenom för att få honom, men medans alla andra var så lyckliga över att vi fick en pojke sörjde jag mest att jag inte kunde ge Ellen den syster som jag alltid saknat. Nu älskar hon såklart sin lillebror och han avgudar sin storasyster och jag menar, 2% av tiden är dom ändå bästa vänner. ?
Kornelia- Tur på de där 2% ?
Jag förstår vad du menar, tråkigt när folk ”bestämmer” hur man ska känna. Kram